barn i behov av särskilt stöd

Frågan lyder i korthet: Är det kraven i skolan som "skapar" npf-diagoser som exempelvis adhd, eller kan det vara så att kraven synliggör dessa diagnoser, som annars inte hade upptäckts?

Svaret är egentligen enkelt: Självklart får man inte neuropykiatriska funktionsnedsättningar av att gå i skolan och utsättas för krav. Det är inte en sjukdom man får och som man blir frisk från, utan just en funktionsnedsättning1  som följer med personen genom hela livet. Ergo är det alltså så att de krav som ställs på individen, t ex i skolan, är en avslöjande faktor; ett diagnosverktyg, om man vill uttrycka sig välvilligt.

Men ska man verkligen vara välvillig när det gäller detta?

BIBASS - Barn I Behov Av Särskilt Stöd - är en så central aspekt i det interna samtalet om förskolans verksamhet att de fått en egen förkortning. Åtminstone lokalt här i min kommun. Jag har läst en ny studie som inte bara bekräftar hur jag uppfattar deras centrala roll i diskussionerna om resursbrist i förskolan, utan även problematiserar hur dessa barn (oavsiktligt) kommer i kläm i dessa diskussioner.