• Slider Banner

    Foto: Jan Kjellin

    Jag har sysslat med foto av och till sedan någon gång i mitten av 90-talet, men började fotografera på allvar när digitalkamerorna blev både bättre och billigare. Jag fotar främst för att det är roligt, utmanande och utvecklande.

    Read more
  • Slider Banner

    Jannes Hjärna

    Välkommen att rota i min hjärn... WIKI! Ett sånt där projekt som låter bra när man får idén över ett par Guinness och blivit lite extra kreativ. Vi kan kalla det ett "work in progress" än så länge. Men ta en titt ändå, vetja.

    Read more
  • Slider Banner

    Genealogi

    Det här är väl egentligen mest internt/privat. Jag har en slags hatkärlek till det här med släktforskning; å ena sidan är det både spännande och roligt att gräva sig bakåt och åt sidorna i mina rötter, å andra sidan fattar jag inte poängen med det. Sidan kräver, om jag minns det rätt, inloggning (släktingar är välkomna att be om inloggningsuppgifter).

    Read more

Dagens citat

 
 

Onsdagsklubben

I förmiddags såg jag ett par avsnitt av den nya, rätt kraftigt hypade Netflix-serien Wednesday av Tim Burton. Och jag kanske bör inleda med att säga att den var helt ok. Välproducerad, snygg och lagom intrigfylld och komplicerad för att man ska orka hänga med - även om det egentligen bara är ytterligare en lagom edgy high school-serie i det eviga flödet av sådana.

Energi och solidaritet

En viktig princip när det gäller etableringen av ny energiproduktion är kommunernas självbestämmande. Det innebär att en kommun eller dess invånare kan stoppa etableringen av exempelvis vind-, vatten eller kärnkraft. Det är förstås bra ur ett demokratiskt perspektiv att det lilla samhället (kommunen) har en röst gentemot det stora samhället (staten). Men det är mindre bra när denna röst används för att stoppa det stora samhällets utbyggnad av energiproduktionen, med i värsta fall svåra konsekvenser som följd.

Den vita melankolins harmoniska konflikt

I artikelserien Sveriges Skymning? (om en nation i omvandling)1  presenterade jag en idé om att konfliktlinjen mellan rasism och antirasism, liksom mellan nationalism och antinationalism, är luddigare och mer komplicerad än den kan verka vid en snabb anblick.

Med utgångspunkt i Vit melankoli (Lundström & Hübinette, 2020) presenterade jag där två paradoxer: nationalist- och nationalismparadoxen. Gemensamt för de båda var det paradoxala i förhållningssättet till de två fenomenen. Det visade sig nämligen att drivkraften inom såväl de antirasistiska och -nationalistiska rörelserna2 , som hos deras rasistiska och nationalistiska motsatser handlade om att bevara Sverige svenskt!

Pedofiljägarna

En före detta höjdhoppare har sadlat om till pedofiljägare. Och det är ju bra på i princip alla sätt man kan tänka sig. Därför känns det lite knäppt att ändå behöva vara den där jobbiga jäveln som mitt i allt det här fantastiska, skjuta upp glasögonen mot näsroten, höja sitt förnumstiga pekfinger och vagga det fram och tillbaka (eller från sida till sida - det är en smaksak) medan han säger att "vänta lite här... Jag är inte säker på att det är lämpligt att göra det på just det där sättet."

Den man älskar ger man en npf-diagnos

Frågan lyder i korthet: Är det kraven i skolan som "skapar" npf-diagoser som exempelvis adhd, eller kan det vara så att kraven synliggör dessa diagnoser, som annars inte hade upptäckts?

Svaret är egentligen enkelt: Självklart får man inte neuropykiatriska funktionsnedsättningar av att gå i skolan och utsättas för krav. Det är inte en sjukdom man får och som man blir frisk från, utan just en funktionsnedsättning1  som följer med personen genom hela livet. Ergo är det alltså så att de krav som ställs på individen, t ex i skolan, är en avslöjande faktor; ett diagnosverktyg, om man vill uttrycka sig välvilligt.

Men ska man verkligen vara välvillig när det gäller detta?

Mock thy neighbour?

Jag tittar på första säsongen av Hate thy neighbour (Viceland). Stå-upp komikern Jamali Maddix reser runt i världen och hänger med olika hatgrupper som exempelvis NSM (Nationalist Socialist Movement) och ISUPK (Israelite School of Universal Practical Knowledge) i USA, NU (Nordisk Ungdom) i Sverige och EDL (English Defense League) i Storbritannien.

Barn i behov av att inte bli slagträn

BIBASS - Barn I Behov Av Särskilt Stöd - är en så central aspekt i det interna samtalet om förskolans verksamhet att de fått en egen förkortning. Åtminstone lokalt här i min kommun. Jag har läst en ny studie som inte bara bekräftar hur jag uppfattar deras centrala roll i diskussionerna om resursbrist i förskolan, utan även problematiserar hur dessa barn (oavsiktligt) kommer i kläm i dessa diskussioner.
Prenumerera på