antinationalism

Den vita melankolins harmoniska konflikt

I artikelserien Sveriges Skymning? (om en nation i omvandling)1  presenterade jag en idé om att konfliktlinjen mellan rasism och antirasism, liksom mellan nationalism och antinationalism, är luddigare och mer komplicerad än den kan verka vid en snabb anblick.

Med utgångspunkt i Vit melankoli (Lundström & Hübinette, 2020) presenterade jag där två paradoxer: nationalist- och nationalismparadoxen. Gemensamt för de båda var det paradoxala i förhållningssättet till de två fenomenen. Det visade sig nämligen att drivkraften inom såväl de antirasistiska och -nationalistiska rörelserna2 , som hos deras rasistiska och nationalistiska motsatser handlade om att bevara Sverige svenskt!

Gudars skymning eller Gyllene gryning? Janne 20/01/2022 - 21:48

Vem är jag egentligen? Antinationalisten som plötsligt liknar den egentliga nationalisten betraktar mig från spegelns yta. Har jag försvarat nationen hela den här tiden? Är det jag som vill bevara Sverige svenskt, trots allt? Är det jag som är bakåtsträvaren; den nostalgiskt tillbakablickande? Jag vet faktiskt inte. Tillfredsställelsen jag känt när jag punkterat bilden av svensken som just så tolerant, jämställd och solidarisk som jag samtidigt skulle vilja att hen fortfarande är, går inte att förneka.

Prenumerera på antinationalism