Motargument

Nationalistparadoxen

Jag trodde väl inte att jag någonsin skulle komma att kalla mig nationalist. Jag, som skakat hand med självaste Carl Johan de Geer i samband med att han skrev "KUKEN" – denna gång inte på svenska flaggan, men väl på omslaget till mitt exemplar av singeln Skända flaggan av bandet Mattias Alkbergs Begravning. Samtidigt har tanken börjat göra väsen av sig. "Jag är kanske inte nationalist", har jag tänkt, "men..." i min polemik mot nationalismen finns där ändå ett något som inte går att helt separera från den. Ett försvar, förstår jag i skenet av den vita melankolin.

Två paradoxer Janne 20/01/2022 - 20:36

Lundström/Hübinette beskriver i Vit Melankoli den svenska nationella självbildens uppgång och fall under 1900-talet; ett nästan Ibsen-inspirerat drama om hur det socialdemokratiska folkhemmet byggde ett välfärdssamhälle som till slut kom att befolkas av toleranta, jämställda och solidariska människor, men vars bristande underhåll kombinerat med en växande självkännedom till slut fick den vackra ytan att krackelera och blottlägga en nationell livslögn.

Manifestation 1: Att bevara Sverige svenskt Janne 18/01/2022 - 21:13

Även om skildringen av vit melankoli ibland tycks balansera på gränsen till ett postnationellt tillstånd1 är det oklart om förlusten av den till alldeles nyss nationella självbilden och identiteten verkligen förmår skapa det totala vakuum som krävs för att helt omkullkasta nationen som hegemonisk diskurs. Kanske är det för tidigt att uttala sig om?

Prenumerera på Motargument