nationalism

Den vita melankolins harmoniska konflikt

I artikelserien Sveriges Skymning? (om en nation i omvandling)1  presenterade jag en idé om att konfliktlinjen mellan rasism och antirasism, liksom mellan nationalism och antinationalism, är luddigare och mer komplicerad än den kan verka vid en snabb anblick.

Med utgångspunkt i Vit melankoli (Lundström & Hübinette, 2020) presenterade jag där två paradoxer: nationalist- och nationalismparadoxen. Gemensamt för de båda var det paradoxala i förhållningssättet till de två fenomenen. Det visade sig nämligen att drivkraften inom såväl de antirasistiska och -nationalistiska rörelserna2 , som hos deras rasistiska och nationalistiska motsatser handlade om att bevara Sverige svenskt!

Mock thy neighbour?

Jag tittar på första säsongen av Hate thy neighbour (Viceland). Stå-upp komikern Jamali Maddix reser runt i världen och hänger med olika hatgrupper som exempelvis NSM (Nationalist Socialist Movement) och ISUPK (Israelite School of Universal Practical Knowledge) i USA, NU (Nordisk Ungdom) i Sverige och EDL (English Defense League) i Storbritannien.

Gudars skymning eller Gyllene gryning? Janne 20/01/2022 - 21:48

Vem är jag egentligen? Antinationalisten som plötsligt liknar den egentliga nationalisten betraktar mig från spegelns yta. Har jag försvarat nationen hela den här tiden? Är det jag som vill bevara Sverige svenskt, trots allt? Är det jag som är bakåtsträvaren; den nostalgiskt tillbakablickande? Jag vet faktiskt inte. Tillfredsställelsen jag känt när jag punkterat bilden av svensken som just så tolerant, jämställd och solidarisk som jag samtidigt skulle vilja att hen fortfarande är, går inte att förneka.

Nationalistparadoxen

Jag trodde väl inte att jag någonsin skulle komma att kalla mig nationalist. Jag, som skakat hand med självaste Carl Johan de Geer i samband med att han skrev "KUKEN" – denna gång inte på svenska flaggan, men väl på omslaget till mitt exemplar av singeln Skända flaggan av bandet Mattias Alkbergs Begravning. Samtidigt har tanken börjat göra väsen av sig. "Jag är kanske inte nationalist", har jag tänkt, "men..." i min polemik mot nationalismen finns där ändå ett något som inte går att helt separera från den. Ett försvar, förstår jag i skenet av den vita melankolin.

Två paradoxer Janne 20/01/2022 - 20:36

Lundström/Hübinette beskriver i Vit Melankoli den svenska nationella självbildens uppgång och fall under 1900-talet; ett nästan Ibsen-inspirerat drama om hur det socialdemokratiska folkhemmet byggde ett välfärdssamhälle som till slut kom att befolkas av toleranta, jämställda och solidariska människor, men vars bristande underhåll kombinerat med en växande självkännedom till slut fick den vackra ytan att krackelera och blottlägga en nationell livslögn.

Manifestation 2: Det nya Sverige

Det finns förstås de som aldrig riktigt känt sig hemma i den gamla Sverigebilden. De vars idé om folkhemmet snarare byggde vidare på Rudolf Kjelléns socialkonservativa lebensraum än Per Albin Hanssons socialdemokratiska livsrum, och som bestämt vände sig emot svenskheten som en konfiguration innehållande politiskt korrekta värdeord som jämställdhet, tolerans och solidaritet.

Manifestation 1: Att bevara Sverige svenskt Janne 18/01/2022 - 21:13

Även om skildringen av vit melankoli ibland tycks balansera på gränsen till ett postnationellt tillstånd1 är det oklart om förlusten av den till alldeles nyss nationella självbilden och identiteten verkligen förmår skapa det totala vakuum som krävs för att helt omkullkasta nationen som hegemonisk diskurs. Kanske är det för tidigt att uttala sig om?

Vägen framåt

Den 30 december 2020 skriver krönikören Karin Petterson en betraktelse över den coronaepidemi som svept över Sverige under det gångna året och konstaterar hur den lämnat oss med insikten om ”en felaktig självbild och ett underfinansierat, illa organiserat folkhem”.1  Kanske utan att vara medveten om det bekräftar denna korta mening de övergripande slutsatserna i Vit melankoli.

Den vita melankolins manifestationer

Innan jag börjar redogöra för den vita melankolins manifestationer behöver jag teckna en fond mot vilken dessa manifestationer kan framträda. Den består av två sammanhängande delar: En insikt i hur nationsbyggandet ofta tycks blicka längtansfullt tillbaka på ett mytiskt förflutet, inte sällan omgivet av ett romantiskt skimmer, och en sammanfattning av hur Lundström/Hübinette letar sig fram till det tillstånd av vit melankoli de menar råder idag.

Prenumerera på nationalism