Det finns förstås de som aldrig riktigt känt sig hemma i den gamla Sverigebilden. De vars idé om folkhemmet snarare byggde vidare på Rudolf Kjelléns socialkonservativa lebensraum än Per Albin Hanssons socialdemokratiska livsrum, och som bestämt vände sig emot svenskheten som en konfiguration innehållande politiskt korrekta värdeord som jämställdhet, tolerans och solidaritet. För dem var statliga ingrepp som den så kallade Invandrarutredningen1 veritabla slag i ansiktet. En av dessa var Per Engdahl.
Samtidigt som det officiella Sverige genom insatser som Invandrarutredningen sökte rekonstruera svensken i form av en antites till nationens skamfyllda förflutna arbetade Nysvenska Rörelsen [NsR] med nämnde Engdahl i spetsen med ett eget ideologiskt saneringsarbete2 . Även i deras fall handlade det om att försöka tona ned ett problematiskt förflutet; deras tidigare så framträdande antisemitism och rasism började därför ersättas med frågor som istället problematiserade kulturskillnader. Ett förändringsarbete som i praktiken placerade deras utveckling i ett, ironiskt nog, parallellt spår med just Invandrarutredningen; framförallt i skenet av den sistnämndas kultur- och etnicitetsskapande mångkulturprojekt3 .
”Invandring, som skapar betydande minoriteter med egna mönster utgör /.../ ett hot mot ett folks existens och därmed mot den kultur, som det representerar” -Per Engdahl, 1979
När Invandrarutredningen så småningom var genomförd och dess slutsatser skulle omsättas i politisk praktik reagerade Engdahl med en artikel i NsR:s tidning Vägen framåt där han i skarpa ordalag varnade för att ”invandring, som skapar betydande minoriteter med egna mönster utgör /.../ ett hot mot ett folks existens och därmed mot den kultur, som det representerar”4 . Ungefär parallellt med att artikeln publicerades bildade Leif ”Zeilon” Ericsson organisationen Bevara Sverige Svenskt, som utifrån i princip samma resonemang skulle komma att bli ett nav för 80-talets svenska nationalistiska och rasistiska rörelser.
Vi hoppar fram i tiden ett knappt decennium, och ungefär samtidigt som nationen enligt Lundström/Hübinette träder in i den vita melankolins fas träder även BSS in i en ny fas; man omorganiseras och byter så småningom namn till det vi idag känner som Sverigedemokraterna5 . Denna partibildning sluter cirkeln både logiskt och bildligt genom att de beskriver sig själva som ”ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn”6 – ett välartikulerat eko från 1900-talets början, då en lika socialkonservativ och nationalistisk Rudolf Kjellén myntade det för Sverige så centrala folkhemsbegreppet.
Det nya Sverige som började framträda i början av den vita melankolins tid är alltså inte bara en tid kännetecknad av ett begynnande ifrågasättande av svenskarnas självbild som förment toleranta, jämställda och solidariska. Det är också en tid då ett begynnande bejakande av ursprungliga värden – byggda på nationalistiskt och rasistiskt tankegods – som en gång legat till grund för sagda självbild åter blivit möjlig. Detta i en nytänd förhoppning om att kunna återbygga det nu spruckna och slitna folkhemmet på dess ursprungligen socialkonservativa och nationalistiska grund: Ett nygammalt Sverige.
- 1Invandrarutredningen är ett samlingsnamn på flera SOU:ar från slutet av 1960-talet till mitten av 1970-talet, vars mål var att skapa ett mångkulturellt Sverige. Den är ett rött skynke för samtliga "nationella" rörelser från slutet av 70-talet och framåt.
- 2Frölander, J., 2005. Fascismens union: nationella över gränserna. Expo, Volym 2005:2, s. 36-43.
- 3Utrymmet i förlagan till denna text räckte inte till för ett tillfredsställande resonemang om Invandrarutredningens konsekvenser för etnifieringen av invandrargrupper i Sverige, och att i nuläget "komplettera" den med en dylik utvikning skulle riskera att sabba textens skärpa och läsarens fokus. Den intresserade kan dock fördjupa sig genom att exempelvis läsa Judith Narrowes Under one roof - on becoming a turk in Sweden (1998), som på ett ingående sätt skildrar denna process.
- 4Engdahl, P., 1979. Invandringens risker. Vägen framåt, 1979:3
- 5Bengtsson, A., 2005. Nazismens katalysator. Expo, Volym 2005:1, s. 18-19.
- 6Sverigedemokraterna, 2019. Principprogram 2019. (besökt 18 Januari 2022)