Den vita melankolins harmoniska konflikt
I artikelserien Sveriges Skymning? (om en nation i omvandling)1 presenterade jag en idé om att konfliktlinjen mellan rasism och antirasism, liksom mellan nationalism och antinationalism, är luddigare och mer komplicerad än den kan verka vid en snabb anblick.
Med utgångspunkt i Vit melankoli (Lundström & Hübinette, 2020) presenterade jag där två paradoxer: nationalist- och nationalismparadoxen. Gemensamt för de båda var det paradoxala i förhållningssättet till de två fenomenen. Det visade sig nämligen att drivkraften inom såväl de antirasistiska och -nationalistiska rörelserna2 , som hos deras rasistiska och nationalistiska motsatser handlade om att bevara Sverige svenskt!
