En viktig princip när det gäller etableringen av ny energiproduktion är kommunernas självbestämmande. Det innebär att en kommun eller dess invånare kan stoppa etableringen av exempelvis vind-, vatten eller kärnkraft. Det är förstås bra ur ett demokratiskt perspektiv att det lilla samhället (kommunen) har en röst gentemot det stora samhället (staten). Men det är mindre bra när denna röst används för att stoppa det stora samhällets utbyggnad av energiproduktionen, med i värsta fall svåra konsekvenser som följd.
De flesta har hört talas om siffrorna; Timbro1 beräknar att det kommunala självbestämmandet stoppat åtminstone 1318 vindkraftverk (och det är, påpekar man, en siffra i underkant) mellan 2009 och 2021. Och Tidningen Näringslivet2 rapporterar om en oro för att den höga andelen kommunala veton förhindrar den nödvändiga utbyggnaden av elproduktionen. Bara mellan 2020 och 2021 stoppades vindkraftverk motsvarande 15 TWh eller två mindre kärnreaktorer, meddelar SVT.3 Och enligt Energimyndigheten4 går utbyggnaden dessutom långsammast i de delar av landet där den behövs som mest.
Kort sagt försenas energiutbyggnaden enormt genom utnyttjande av det kommunala vetot. Men vad kan man göra? Vetot eller självbestämmandet bör inte tas bort. Däremot borde man kunna begära att ett "nej" följs upp av en motprestation. Såhär tänker jag:
Man fördelar energiproduktionen över landets 290 kommuner eller 21 regioner - antingen genom den enkla principen att varje område har krav på sig att producera samma mängd energi, eller genom att produktionsnivån styrs av områdets yta, befolkningsmängd e dyl. Varje område har hursomhelst ett krav på sig att producera en given mängd energi. Hur man väljer att göra det - alltså om man öppnar för etablering av vindkraftverk, kärnkraftverk eller bryter kol - är i princip upp till varje område, men det måste alltså göras på ett eller annat sätt; valet kan inte stå mellan vindkraft eller inget, utan snarare om huruvida man hellre vill ha några vindkraftverk eller ett kärnkraftverk bredvid svampstället.
NIMBY - Not In My BackYard - är en beteckning på inställningen hos många av de som driver igenom kommunala veton. 79% av befolkningen är positiva till vindkraft - ett stöd som för övrigt är högre än till kärnkraft5 . Hur stor andel av dessa som är positiva "bara det inte smälls upp några snurror här" vet jag inte, men det är nog en hel del. Jag skulle önska att dessa personer tänkte ett varv till, så att de kunde se att den energi som inte produceras av vindkraft dels måste produceras på annat sätt och dels måste etableras någonstans. Och att inte alla kan välja NIMBY - att vi nog behöver bli lite mer solidariska i fråga om vår energiförsörjning.
Min utsikt kanske är värd en till förändring till förmån för en trygg och billig elförsörjning. Det kanske är ett pris värt att betala, trots allt.
- 1https://timbro.se/smedjan/1-318-vindkraftverk-stoppade-av-veto-politiken-har-varit-naiv/
- 2https://www.tn.se/hallbarhet/20368/ny-statistik-sa-stoppas-vindkraftsboomen-oroande/
- 3https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kommuner-stoppar-78-procent-av-alla-vindkraftverk
- 4https://www.energimyndigheten.se/fornybart/vindkraft/marknadsstatistik/vindkraft-i-Sverige/
- 5https://www.svt.se/nyheter/inrikes/vindkraftverk-stoppas-dar-elen-behovs-som-mest